söndag 24 oktober 2010

Göteborg. För evigt.

Jag förmodar att det här inte är lika obegripligt för er som det är för mig. Nu är man tillbaka i Utrecht som att inget hade hänt. Uträttar sina ovana vanor och går ut med en soppåse som tydligen legat på exakt samma plats över en vecka inne i badrummet och blivit en bosättning för väldigt många flugor. Aningens aningen trist med tanke på hur fantastiskt jag hade det i Göteborg.
Men å andra sidan betyder det att jag nu har nya minnen hemifrån. Får glädjas åt dem och fokusera på framtiden. Nu är det höstens sista countdown. Officiellt halvvägs genom terminen. Och det känns ju riktigt bra, det ska erkännas.

Med det sagt vill jag komma med en liten förvarning. Som ni säkert förstår börjar nedräkningen om härifrån och jag tänker inte hålla tillbaka. Det är fortfarande Göteborg som är målet. Hoppas bara att ni inte ser någon bitterhet i det, bara lycka!

Alltså.. En vecka på hemmaplan, kort sagt var det underbart. Veckan som nu kommer lär kräva lite mer än årets flesta veckor. Jag har fyra deadlines plus en tenta. Och naturligtvis börjar de nya kurserna. Låt oss hoppas att de mjukstartar. Jag kan inte nog betona att jag verkligen längtar till helgen. Med förhoppningen om att allt gått bra - för det skulle verkligen underlätta hela den där "fokus på framtiden" grejen som jag försöker genomföra.

Nåväl, tillbaka på bloggbanan och nu vet ni vad som gäller.

Stay glamour!

Dagens godis;
54 dagar till Göteborg (och till terminens slut!!)

3 kommentarer:

  1. Fortsätt blogga, det gillar vi! :)
    Och jag ska bli bättre på att visa att jag är här inne och läser.. :))
    Det var underbart att se dig här hemma, och snart ska du se att det är julfest, skumtomtar, varm glögg och kramkalas i Göteborg. Loooove!

    SvaraRadera
  2. Det var höstens bästa vecka! längtar som en tok till jul! stay metal, peace & love.

    SvaraRadera
  3. Härligt att du är mer än halvvägs därnere! Sen har du ju ÅRHUS att se fram emot när du har ätit dig trött på skumtomtarna, enl ovan! Detta räliga tillstånd med äckliga förhållanden blir ju så småningom en kul historia att berätta även om det inte verkar så nu. Go Girl! Kram Käthe

    SvaraRadera