söndag 3 oktober 2010

"Home is not where you live but where they understand you"

Söndag. Vaknade vid halv sju i morse, kunde inte riktigt somna om, men tyckte det var lite tidigt att gå upp. Till slut lyckades jag tvinga ner mig själv i ett oroligt kastande fram och tillbaka fyllt av mardrömshallucinationer och vaknade till liv igen halv elva. Vilket ju egentligen var lite för sent. Moralen här är helt enkelt att det skulle varit bättre att bita i det sura äpplet första gången jag vaknade (som förmodligen hade visat sig smaka ganska bra), gått upp och druckit lite kanelkaffe. That's the stuff. Men så gjorde jag inte så nu får jag istället bita i det mycket surare äpplet, nämligen att jag är seg och irriterad för att jag sov så fruktansvärt dåligt mot slutet att jag förmodligen inte kommer orka göra något vettigt idag.
Hoppas er söndag går bättre.

Hur som helst, i fredags var jag på spelning inne i centralaste Utrecht och såg Kate Nash ge en fantastisk show. Loves it. Därefter bar det av tillbaka till mitt "hem" på Beneluxlaan där det var fest. Och det var kul en stund. Men ganska snart var det mellan 200 och 300 människor där. Hälften höga den andra hälften "bara" fulla och jobbiga. Flaskor, fimpar kladd och spyor överallt. Och dessutom spelar de house. Räknas det ens som musik?! I ett sånt läge är man jävligt glad att man bara behöver gå två trappor upp för att kunna gotta sig med en mugg te och en bok/film/bra musik. Så det gjorde jag. Lite mer min typ av festlighet.

För att lätta upp stämningen lite innan jag dyker ner i deppträsket igen så ger jag er det här:

Fab, no?!

Förutom det så har vi andra nyheter i det här landet, vet inte om ni redan läst det här http://www.expressen.se/nyheter/1.2159437/wilders-infor-ratta-for-hatbrott men det känns direkt pinsamt. Som nazistgrädde på housemoset.

Jag är vagt medveten om att det kanske eventuellt är så att mina inlägg har varit övervägande negativa. Så låt mig klargöra. Jag har det egentligen ganska bra. Skolan flyter, klassen är trevlig och jag har ett väldigt stort mål att fokusera på. Men jag kan inte heller sticka under stol med att jag längtar hem en del och jag har lite svårt att förstå mig på holländarna. Så det här är ett schysst sätt att ventilera. Jag är inte fullständigt nergången eller så. Bara så ni vet.

Med det sagt,
Stay glamour party people!

Dagens godis:
13 dagar kvar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar