"She generally gave herself very good advice, (though she very seldom followed it)."

För nästan en vecka sedan passerade min fantastiska mp3, min zenstone, sitt slutdatum och dog i mina darrande händer. Jag vet inte vad som hänt, men vi har haft en underbar tid tillsammans. Jag får erkänna att jag skäms en aning för hur hårt jag tog det. Jag var osäker på om jag över huvud taget skulle lyckas ta mig fram till skolan. Är jag så materialistisk?! Jag tänker stanna på svaret att jag helt enkelt gillar att lyssna på musik. När det stod klart att jag inte skulle få liv i den igen tog jag nästa steg in i moderniteten - jag beställde en iPod Nano. En röd. Loves it.

Den har multi touch också. Jag måste vara helt ärlig och säga att jag inte har en susning om vad det innebär. Men det känns tryggt att den har det. Så jag hoppas att den levereras problemfritt och väntar på mig i Göteborg när jag kommer dit.

Jag har stora förhoppningar kring det här nyförvärvet. Återigen, lite skamsen (eller bara förvånad?!) över hur exalterad jag blir över en mp3-spelare. Men det är lite som min filofax. Jag blir varm inombords när jag tänker på hur fin den är, känner mig trygg när jag har den inom räckhåll och fasar över att någon skulle få reda på det.

Idag hade jag en (grupp-)presentation i Europeisk lag, inget jättejobb, men det ska ändå göras. Imorgon har jag ytterligare en presentation, i Europeisk historia, även den i grupp. Den är koncentrerad kring RAF och det har åtminstone varit mer spännande att sätta sig in i än EUs framework decisions & police and judicial cooperation. Ifall ni undrade.

Jag har försökt plugga så mycket som möjligt nu (och ska fortsätta med det) för att kunna ta det hyggligt lugnt när jag är hemma under höstlovet. Men jag är ganska liberal med raster så vi får se hur mycket jag faktiskt har gjort när avresedatum kommer.
Ni kommer för övrigt märka i godisskålen att jag officiellt har bytt räknesystem för min hemkomst. I praktiken betyder det att jag kapat en dag. Detta är genialt framför allt av två anledningar.
1.) Den sista dagen räknas ju självklart inte eftersom jag ändå kommer vara mentalt molnig hela dagen fram till landning på Landvetter.
2.) Dessutom så kom jag en hel dag närmare Göteborg när jag tog bort den. Ta ut glädjen i förskott så får du roligt två gånger. Känns riktigt bra.

Det finns trots allt någon form av rutin i vardagen här. Jag inser det ju mer jag tänker efter. Men det känns ändå inte helt riktigt, det blir någon form av ovana vanor och det är inte helt självklart hur jag ska förhålla mig till det.

Och jag har börjat dricka mitt te med mjölk i för det smakar som flytande sammet då.

Dagens godis;
9 (!) dagar kvar...